Vill du veta mer om mina källor?

Här hittar du efterorden som finns i slutet av varje bok.

OBS: Spoilervarning ifall du inte har läst böckerna. Du läser efterordet på egen risk 😉.

Efterord till Hemligt kontrakt

Berättelsen har formen av historisk roman. Den är fiktiv i sin handling och i sina karaktärer även om inspiration har hämtats från ett antal faktiska händelser och personer.

Fiktiva karaktärer

Huvudkaraktärerna Ylva Jonsdotter och Brita Håkonsdotter är uppdiktade. Inspiration till Brita och hennes systrar Maria och Anna-Karin har hämtats från Stråssa i Bergslagen där Maria Olsdotter och hennes systrar under 1700-talets andra hälft uppfostrades i bergsbruk. ”Gruvmor”, gruvfogde Maria Olsdotter, finns presenterad här: Maria Olsdotter – Wikipedia.

Karaktären Herman Tobier, ägare till Högfors bruk, är uppdiktad. Verksamheten vid Högfors är väldokumenterad och de riktiga ägarna genom tiderna redovisas här: Högfors bruk - historia över ägarna - Högfors (hogfors.se).

Hos Hedda Nordenblom kan spår härledas till Hedvig Charlotta Nordenflycht. Hos Charlotte Björk finns vissa drag av Catharina Charlotta De la Gardie, född Taube. Margret Bregner har inspirerats av Anna Margareta Momma, (von Bragner). Mer om dem finns att läsa hos Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon: skbl.se - Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.

Karaktären Katarina Bergström är inspirerad av Catharina Zenia, en av de största andelsägarna i Sahlbergets silvergruva 1734, men i övrigt anonym. För vidare läsning se 1700: handbok i historisk verklighetsflykt: [människor, mat och kläder vid Sala silvergruva och Sätra brunn under 1700-talet], Hamnstedt, Ulvebrand 2007, sid 69-70.

En adlig frikår började upprättas 1743 vilket nämns här: Carl Gustaf Cronhiort - Svenskt Biografiskt Lexikon (riksarkivet.se). Den förbjöds efter några månader av konungen, men har i berättelsen fått leva vidare i det fördolda, som Svarta liljan. Dess medlemmar är här helt fiktiva.

Karaktären Gabriel Trulius är inspirerad av biskop/ärkebiskop Samuel Troilius, som presenteras här: Samuel Troilius – Wikipedia. Han var pådrivande i Sveriges sista häxprocess, i Ål 1757–1761, se: Häxprocessen i Ål – Wikipedia.

Information om Erik Salander och Genväg till slöjder finns här: Eric Salander – Wikipedia.Ludvig Holbergs verk Niels Klims underjordiska resa utgavs år 2007 av h:ström – Text & Kultur.Gabrielle Suchon presenteras här: Gabrielle Suchon - Wikipedia (på engelska)

Jean Meslier presenteras här: Jean Meslier - Wikipedia (på engelska). I boken Condorcets misstag; Hoten mot staten och demokratin (Weyler förlag 2017) diskuterar Per Molander Mesliers omfångsrika manuskript Testament.

Christine de Pizan presenteras här: Christine de Pizan – Wikipedia.

Karaktären Petrus Forsblad är inspirerad av Peter Forsskål, banbrytande debattör för tryckfrihet, se: Peter Forsskål – Wikipedia. 1759 publicerade han den politiska debattskriften Tankar om borgerliga friheten, se: Tankar om Borgerliga Friheten (peterforsskal.com). Där finns hans skrift också i den fullständiga form den hade före censorns strykningar. I denna berättelse används begreppet ”medborgerliga” i stället för ”borgerliga”. Begreppet ”borgerliga” runt år 1760 bedöms ligga närmare nutida begreppet ”medborgerliga” än nutida begreppet ”borgerliga”.

Händelser med dokumentär grund

Slagsmålet vid Sörgården i Wästerby Kihl och rättegången:

Händelserna finns redovisade med stöd av detaljerat domstolsprotokoll. Se: Kilboboken, Helmer Färnestrand m fl. Sala 1990, sid 187–189. Den kan beställas här: Västerfärnebo Hembygdsförening - Beställ Kilboboken här! (vasterfarnebo.se). Villkor och konflikter kring 1700-talets kolhantering i Bergslagen har dokumenterats i många källor. Se till exempel: En bok om Möklinta socken, sid 246–249, Gunnar Larsson 1998, se: Möklinta socken – Wikipedia).

Bondeupproret från Dalarna juni 1743:

I juni 1743 marscherade ungefär femtusen män från Siljanstrakten och andra delar av Dalarna till huvudstaden i ett uppror mot krigspolitik och vanstyre.

Upproret finns väl dokumenterat och beforskat. Bjarne Beckmans doktorsavhandling Dalupproret 1743 och andra samtida rörelser inom allmogen och bondeståndet utkom 1930 och är ett standardverk. Avhandlingen finns tillgänglig i sin helhet via Internet, se: Dalupproret 1743 och andra samtida rörelser inom allmogen och bondeståndet (diva-portal.org). Karin Sennefelts doktorsavhandling Den politiska sjukan: Dalupproret 1743 och frihetstida politisk kultur publicerad år 2001 ger en fördjupad bild av de formella och informella kanaler som de upproriska och de makthavande använde sig av. Sennefelt ser upproret närmast som en rörelse inom ramen för frihetstidens politiska kultur, med politiska krav och förhandlingar för att i det längsta undvika våldshandlingar från båda håll. Avhandlingen finns tillgänglig i sin helhet här: Den politiska sjukan: Dalupproret 1743 och frihetstida politisk kultur (diva-portal.org).

Många från Bergslagen och Västmanland anslöt till marschen. Västmanlänningarnas deltagande i Dalaupproret redovisas i Bjarne Beckmans avhandling om Dalaupproret, på sid 376 och följande. Karaktären Nils Andersson är inspirerad av bondeledaren Anders Nilsson, Hedåker i Västerfärnebo, som Bjarne Beckman berättar utförligt om, sid 386–390.

Mathias Diurdahl (Djurberg i boken) försvarade i maj 1743 sin avhandling Tumultu Dalecarlorum Vulgo Naeftoget Dicio med professor Johannes Ihre (Ohre i boken) som handledare. Avhandlingen handlar om det så kallade Nävtåget i Dalarna 1598, se: Näftåget – Wikipedia. Den innehåller en diskussion om undersåtars rätt att göra uppror. Diurdahls avhandling kom att ses som ett inlägg till stöd för det framväxande upproret 1743. Universiteten som arena för politisk debatt diskuteras av Andreas Hellerstedt i kapitlet Att tala för bönder på latin, sid 109 ff i Förmoderna offentligheter: arenor och uttryck för politisk debatt 1550–1830 / [ed] Leif Runefelt, Oskar Sjöström, Lund: Nordic Academic Press, 2014.

Hade Dalaupproret kunnat sluta fredligt? Under förhandlingarna mellan bondeledarna och ledningen för ståndsriksdagen den 22 juni 1743 uppnådde man en överenskommelse. Denna process finns väl beskriven i Beckmans avhandling. Den protokollförda överenskommelsen finns dokumenterad och tack vare bygdeforskaren och historikern Börje Sandén i Upplands-Bro kan den läsas här: Dalupproret 1743 - Originalprotokoll från förhandlingarna 22 juni 1743 (ukforsk.se).

Vad hände efter att överenskommelsen hade slutits? Högste ansvarige för ståndsriksdagen, lantmarskalken, gav sig iväg den korta sträckan till slottet för att överlämna dokumentet. Men vad hände med lantmarskalken? Beckman konstaterar följande: ”Om lantmarskalkens åtgöranden svävar vi i fullkomlig okunskap. Då regeringen uttryckligen fordrat ett snart uppsättande av besvären, synes det ha varit hans skyldighet att bringa dessa liksom hela uppgörelsen för övrigt snarast möjligt till konungens och rådets kännedom, men intet tyder på att så skett. Och dock var varje minut dyrbar, ty den nätt och jämnt slutna överenskommelsen stod i ögonskenlig fara att kastas över ända genom andra mellankommande händelser.” (sid 390).

Bruket av dihorn:

Bruket av dihorn, bristande amning och dess konsekvenser diskuteras av Carl von Linné i den tjugotvåsidiga avhandlingen Nutrix Noverca 1752 (Amman såsom styvmoder, översatt av Sven-Olof Thulin). Det var ett uppmärksammat folkhälsoproblem långt in på 1800-talet. Romanens beskrivning av hur dihorn brukades i Möklinta är dock fiktiv.

Häxprocessen i Ål:

Häxprocessen i Ål och Charlotta De la Gardies roll beskrivs av Marianne Sörman, se Charlotta Taube och den sista häxprocessen, Carlssons förlag 1996). I studien När oväsendet tystnat, Opuscula Historica, Upsaliensia 32 diskuterar Marie Lennersand efterspelet till bl a häxprocessen i Ål (sid 28-41).

Kvinnokaraktärerna från Ål är uppdiktade. Karaktären Pål Eklund har inspirerats av notarien/domaren Pehr Eckman.

Karaktären Johan Alin har inspirerats av komminister Johan Avelin med rötter i Västerfärnebo. Han engagerade sig starkt till stöd för Ålkvinnornas rättigheter, se: Kultur- och personhistoriska anteckningar, I-III, sid 170 i del III, av Oscar Fredrik Storkirk, publicerade år 1915–1920 hos Örebro Dagblads Tryckeri.

Karaktären Carl Hellberg har inspirerats av länsman Carl Tillberg.

Karaktären Christer Risborg är inspirerade av advokatfiskal Christer Risberg, som åtog sig uppdraget som försvarare av Ålkvinnorna.

Om skogars plantering

Skogsplantering och skogsvård var i stort sett okända begrepp i Bergslagen vid denna tid, trots att skogarna i detta område avverkades hårt. Professor Lars Kardell vid Skogshögskolan i Uppsala ställer frågan om varför skogsplantering inte blev en större fråga, se: Kungliga Skogs- och Lantbruksakademins tidskrift 127 år 1988, sid 163–181. Män ur aristokratin redovisade sina farhågor i skrift, men gjorde inget mer. För skogsbönder var det svårt att prioritera trädplantering framför mer påträngande arbete. Ändå var frågan så pass aktuell att svenska almanackan om lantbruket och dess binäringar år 1750 innehöll Linnés häfte Om skogars plantering, se: C. Linnaeus Handling om skogars plantering. S.K.L. Stockholms Horizont, Stockholm, L.L. Grefing.

Bärande idéer under den så kallade upplysningstiden:

Beskrivningen av bärande idéer från upplysningstiden tar stöd i Per Molanders arbete Condorcets misstag, Hoten mot staten och demokratin, Weyler förlag 2017. Molander framhåller i kapitlet ”Sanning och frihet” att tesen ”Sanningen skall göra eder fria” bäst fångar upplysningstidens övergripande idé. Sanningsbegreppet är också centralt hos författaren Åsa Wikforss i Därför demokrati, förlaget Fri tanke 2021, där Wikforss i kapitlet ”Demokrati och sanning” diskuterar hur sanningsbegreppet urholkas och ifrågasätts. Vad händer med demokratin när opinioner bygger mer på känslor och tyckande, till och med på programmerade algoritmer och robotkonton, än på fakta?

Religiös frigörelse är en tendens under upplysningstiden, vilket ligger till grund för Ylvas skeptiska hållning till kyrkan. Citatet från Augustinus är hämtat från Molander (sid 19). I sammanhanget diskuterar Molander nyfikenheten och ifrågasättandet som en frigörande kraft under upplysningstiden. Den upplysningsfilosof som förebådade brett folkligt deltagande i samhällslivet, både av kvinnor och män, var Nicolas de Condorcet ((1743–1794) (Nicolas de Condorcet – Wikipedia). Se även: Förnuftets fostran och framsteg, Relationen mellan begreppen frihet och utbildning hos Condorcet, Kandidatuppsats av Karin Sennerby, Högskolan i Halmstad 2012. Ylva får i boken bli en förespråkare för detta.

Även Comenius var en tidig förespråkare för folklig utbildning, för flickor och pojkar på samma villkor. (Johan Amos Comenius – Wikipedia).

Övrigt:

Orter och byar bär de dokumentära namn som var i bruk vid den tiden. Gårdsnamn är fiktiva. Som grund för bibelcitat har 1917 års bibel använts.

Efterord till Blodsjärn

I början av 1760-talet strejkade vapensmederna i Jönköping på grund av sänkta ersättningar och hårda arbetskrav. Per Johan Höppener, känd samtida publicist och rättskunnig med ”fast tro på tryckfrihetens välsignelser, demokratiskt patos och en utpräglad adelsfientlighet” (enl. wikipedia) tillfrågades av vapensmederna att resa ner från Stockholm och tala för deras sak. Han tog på sig uppdraget och avreste. I Gränna låg två jägare ur faktoridirektör Ehrenpreus frikår på pass för att mörda Höppener. De misslyckades dock därför att Höppeners skjutskarl hade supit sig så full i Nyköping så att resan blev försenad ett dygn. Läs mer här: 68 (Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen) (runeberg.org)- En levnadsteckning av Höppener kan läsas här: Pehr Johan Höppener (riksarkivet.se). I Blodsjärn har karaktären Christer Risborg fått låna vissa drag av Höppener. Andra drag har Christer Risborg fått efter advokatfiskalen Christer Risberg, FULLTEXT01.pdf (diva-portal.org) (sid 34, 36 m.fl.).

‍Karaktären Henrik Munck och hans roll har inspirerats av mösspolitikern Carl Funck, bördig från Sala, se Carl Funck (riksarkivet.se). Denne lade fram ett memorial för ständerna. Detta bidrog till ett beslut om en ”gratifikation” på 25 000 daler silvermynt till vapensmederna. Vapenfabrikör Ehrenstad bygger i någon mån på den verklige vapenfabrikören Fredrik Ehrenpreus, se Fredrik Ehrenpreus (riksarkivet.se).

‍En omtalad bal ägde rum 10 april 1768 i Krigskollegiets lokaler på Kungliga slottet i Stockholm. Från den har inspiration hämtats till balen i min berättelse. Läs mer: Mamsell Bohmans fall: nattlöperskor i 1700-talets Stockholm av Rebecka Lennartsson, Stockholmia förlag 2020.

‍En av bokens karaktärer heter Jakob Sarvi, bördig från Sotkamo och verksam i Nedervetil, Finland. Dokumentär förebild för denne Jakob är Anders Chydenius, präst och drivande kraft för den tryckfrihet som beslutades av ståndsriksdagen 1765-1766, kombinerad med offentlighetsprincipen. Denna princip innebär att allmänheten har rätt att ta del av statsförvaltningens handlingar, grundläggande för politisk transparens, journalistik och för att förhindra mutor, bedrägerier, oärlig tillsättning av tjänster m.m. Chydenius hävdade även att legofolkets villkor måste förbättras. Att lotta ut bygdens tjänstefolk på årskontrakt mellan de självägande bönderna vore lika som att införa livegenskap, menade Chydenius. Istället var hans inställning att legohjonen äger sin egen arbetskraft och att detta borde ge dem myndighet att närhelst kräva sin egen bästa lön (lega). Hos Chydenius finns ett socialt tänkande som förebådade den nya tiden. Läs mer här: Anders Chydenius – Wikipedia. Fördjupning finns att läsa i denna antologi: Yhteinen vapaus/Den gemensamma friheten, Stiftelsen Anders Chydenius, 2005, yhteinen_vapaus_web.pdf (chydenius.net). Särskilt rekommenderas sid 131-180 av Juha Manninen: Det öppna samhället – ett arv efter upplysningstänkaren Anders Chydenius.

‍I berättelsen figurerar en artikel undertecknad av Göthilda. Den dokumentära artikeln av pseudonymen Göthilda publicerades i skriften En fri swänsk den 29 augusti 1761. Katarinas upplästa text är originaltext ur Göthildas artikel. I Agneta Helmius avhandling ”Mode och hushåll år 2022, sid 185 och följande kommenterar Helmius Göthildas artikel. Se Mode och hushåll (diva-portal.org).

‍Smidet av s.k. voyagejärn från Bergslagen, utifrån slavhandlarnas direkta krav och beställningar, är väl belagt. Chris Evans, professor inom Ekonomisk historia, University of South Wales och Göran Rydén, professor vid Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet, har publicerat forskning om detta, främst gällande 1730-talet. De påvisar de detaljerade beställningarna till ägaren av Gammelbo bruk, Greta Tilas och hennes smeder, där de exakta måtten på de utsmidda stångjärnen skulle uppfyllas för att fungera som betalningsmedel för att köpa människor från Callebar i nuvarande Nigeria. Järnet skulle smidas böjbart för att kunna lastas på åsneryggar för vidare transport till byar i omgivande regnskogsområden. Se boken Baltic Iron in the Atlantic World in the Eighteenth Century, Evans/Rydén 2007. Se även Evans/Rydéns studie här (nedladdningsbar som pdf): ‘Voyage Iron’: An Atlantic Slave Trade Currency, its European Origins, and West African Impact* | Past & Present | Oxford Academic (oup.com).

‍Enligt Rydén saknas forskning om produktion och export av voyagejärn under 1760-talet (personlig korrespondens med Rydén). Denna boks antagande om fortsatt tillverkning av sådant järn i Bergslagen är på så sätt fiktiv, men har ändå bedömts rimlig.

‍Karaktären Frans Floman är fiktiv. Inspiration har hämtats främst från den dokumentäre Olaudah Equiano vars namn jag också lånat in som Frans rätta namn. Equiano antas ha varit född år 1745 i Essaka i Nigeria, dåvarande kungadömet Benin. Se Olaudah Equiano – Wikipedia, boken ”Gustavus Vassa: afrikanen: en slavs berättelse”, Norstedts förlag, Studentlitteratur, 2004” samt ”The interesting narrative of the life of Olaudah Equiano, Norton Critical Editions 2001”. Equiano kunde tack vare gynnsamma omständigheter och hårt arbete friköpa sig själv. Han lärde sig ett antal språk, lärde känna flera kontinenter och blev en ledargestalt mot slaveriet. Dock hade han ingen koppling till Sverige, trots att han gavs namnet Gustavus Vassa.

‍Det finns ett antal exempel på personer från Afrika som levde i Sverige under andra hälftenav 1700-talet. De hade ursprungligen tillfångatagits som slavar men eftersom det var förbjudet med träldom i Sverige så måste de först friges. Den mest kände är Gustav III’s hovtjänare Gustaf Badin, se Gustav Badin – Wikipedia. Från 1770 finns uppgifter om Antoine Zamore, anställd vid Hertig Karls hov. Se boken Född slav – död fri? av Arvid Bergman, Stockholmia förlag 2018.

‍Den fiktive Frans Floman ges i berättelsen en tidig stark röst mot slaveri och handel med slavjärnet. Genom att han (liksom Equiano) har vistats på olika kontinenter och lärt sig flera språk har jag låtit honom komma i kontakt med Benjamin Lay.

‍Benjamin Lay var en s.k. kväkare som levde 1677–1759, född i Essex i Storbritannien. Föräldrarna uppfostrade honom enligt de s.k. kväkarnas moralregler, eller Vännerna som de själva kallade sig (Society of Friends). Som vuxen gick han till sjöss och verkade som sjöman till 1710. Han var liten till växten, ca 140 cm med puckelrygg och stort huvud. Hans hustru Sarah var lika kort med krökt rygg och var lika stark motståndare mot slaveriet. År 1718 bosatte de sig i Barbados i Västindien och han verkade som handelsman. Där blev han och Sarah vittne till den råa, grymma behandlingen av människor från Västafrika. Benjamin blev mycket upprörd och bemötte de förslavade med vänlighet och medkänsla. På söndagarna samlades allt fler av dem, snart i hundratal, vid deras hus. Benjamin och Sarah försökte hjälpa, ge råd, bjuda på lite mat så långt de förmådde. Slavägarna blev alltmer fientliga och 1731 lämnade Benjamin och Sarah Barbados och flyttade till Philadelphia i Pennsylvania. Benjamin Lay fortsatte agitera mot slaveriet. Särskilt upprörd var han i möten med sina religiösa vänner inom Society of Friends som höll sig med slavar.

‍I Philadelphia kom han i kontakt med Benjamin Franklin, en av USA’s grundlagsfäder. Franklin blev nära vän med Lay. År 1737 hade Benjamin Lay samlat sina argument mot slaveriet i skriften ”Alla slavägare som håller oskyldiga i fångenskap, avfällingar.” Benjamin Franklin ordnade så att den trycktes som en bok. Denna bok såg Franklin till att sälja till en större publik.

‍Källor: Benjamin Lay - Wikipedia.

‍Benjamin Lay 1677-1759, Joshua Evans’ Trust 2015.

‍Namn på gator och torg i Stockholm följer Jonas Brolins karta från år 1771, se SE_SSA_Kartor_Brolin_1771.pdf (stockholm.se). Därför benämns nuvarande Gustav Adolfs torg som Norrmalmstorg. Likaså fanns vid den tiden Urvädersgränd i Gamla stan, strax norr om Storkyrkobrinken.

Efterord till Vägskäl

Berättelsen har formen av historisk roman. Den är fiktiv i sin handling och i sina karaktärer även om inspiration har hämtats från ett antal faktiska händelser.

Fiktiva karaktärer och förebilder

Huvudkaraktärerna Ylva Jonsdotter och Brita Håkonsdotter är uppdiktade. Hos Charlotte Björk finns vissa drag av Catharina Charlotta de la Gardie, född Taube. Margret Bregner har inspirerats av Anna Margareta Momma. Hos avlidna Hedda Nordenblom kan spår härledas till Hedvig Charlotta Nordenflycht. Läs mer om dessa föregångare i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. Carl Lagercrona bär vissa drag av Carl Gustaf Cronhiort. Henrik Munck bär drag av Carl Funk. Läs mer om dem i Svenskt Biografiskt Lexikon. Karaktären Fredric Romlin har inspirerats av C F Pechlin. Denne politiker, godsägare och militär var en av de ledande figurerna under frihetstiden. Se Carl Fredrik Pechlin – Wikipedia. Snusfabrikör Petter Swartz figurerar i berättelsen. Swartz bodde på Gamla Rådstugugatan 30. (se Petter Swartz – Wikipedia.) Krogen Lyktan är fiktivt placerad efter Kungsgatan, ett eller två kvarter norr om Skvallertorget. Petrus Forsblad bär drag av Peter Forsskål. En återkommande skrift i berättelsen är ”Tankar om den borgerliga friheten” av Peter Forsskål 1759. Se: https://litteraturbanken.se/presentationer/specialomraden/ForsskalOchFriheten.html. Alex Kappler bär drag av Alexander Kepplerus, som i januari 1770 publicerade ett radikalt memorial som krävde ökade rättigheter för de ofrälse stånden och lika rättigheter för alla inför lagen oavsett villkor, ålder och kön. Se Biografiskt lexikon för Finland.

Karaktären Jakob Sarvi är inspirerad av prästen Anders Chydenius från finska Nedervetil. Denne Chydenius gick i spetsen för riksdagens beslut om tryckfrihet år 1766. Se Biografiskt lexikon för Finland.Karaktären Gabriella Fredriksdotter har i någon mån inspirerats av drottning Sofia Magdalena, dansk prinsessa och år 1766 gift med Gustav III. Läs mer i boken Sofia Magdalena: kärlek, revolutioner och mord av Claes Rainer 2021.

Gabrielle Suchon spelar en avgörande roll för Gabriellas starka sympati för Ylva och systrakretsen. Kanske har hon fått Suchons skrifter via kontakter med det danska hovet där drottning Caroline Mathilde och hennes stora kärlek Struensee förde in nya impulser. Suchons skrifter utkom år 1697 och 1700 och fick spridning i upplysningskretsar. Hon återupptäcktes först på 1980-talet. Se t.ex. Agnes Lundins masteruppsats 2001, Gabrielle Suchons ord till kvinnan, Göteborgs universitet.

Läkaren Nils Rosén får en viktig roll i berättelsen. Från år 1762 bar han namnet NiIs Rosén von Rosenstein. År 1764 publicerade han boken Underrättelser om barnsjukdomar och deras botemedel. Den har därefter utkommit i 26 upplagor på tio språk. Han kom genom empiriska studier till den radikala insikten att sjukdomsförebyggande vård och tidigt insatt behandling kunde rädda liv och förbättra hälsotillstånd för både barn och vuxna. Han var livläkare åt tre kungar. Se artikel Nils Rosén von Rosenstein på Wikipedia samt Mannen som förlängde livet Nils Rosén von Rosenstein, Iréne Sjögren, Carlssons förlag 2006. Se även Nils Rosén von Rosenstein och hans lärobok i pediatrik, Martin Jägervall, Studentlitteratur 1990.

Dokumentära händelser

I berättelsen figurerar ett trohetsbrev författat av Carl Lagercrona, ett brev som ”Sven” stjäl. Den dokumentära bakgrunden skildras av bl a historikern Anders Fryxell i ”Berättelser ur svenska historien” (Berättelser ur svenska historien (Fryxell) – Wikipedia). Där beskrivs ”huru Lovisa Ulrika anförtrodde i hans händer (Pechlins) den skrift, medelst hvilken några Hattpartiets ledare lofvade utvidga konungamagten. Nu hotade han att gå öfver till Mössorna och åt dem utlemna besagde skriftliga förbindelse.” Och vidare, ”man måste fördenskull åt honom erlägga en betydlig summa penningar, det säges 200 000 daler silvermynt för att få tillbaka det vigtiga papperet.”Se 310 (Berättelser ur svenska historien / 41. Adolf Fredriks regering. H. 3. Reduktions-riksdagen 1765-1766, kronprinsen Gustafs ungdom och förmälning och Reaktions-riksdagen 1769-1770) (runeberg.org). Så kallade specialkommissioner nämns i boken Maktens rivaler av Svante Norrby, sid 167. Dessa var politiska kommissioner för att vid sidan av rättsväsende straffa politiska motståndare.

Karis ärtor från Siljanstrakten är den så kallade Rättviksärtan, en proteinrik gråärta som odlats i trakten sedan 1200-talet och gett näringsrik föda även under nödår. Av ärterna maldes mjöl till bröd och gröt. Källa: Samtal med Monica Sommarström, Backa Rättvik, dotter till f.d. ärtodlare Bengt Eskils. Se även: I Gråärtans spår av Agneta Magnusson, Leksand 2024

Dokumentära miljöer

Gatumiljöerna i Norrköping skildras med stöd av Jan Brolins karta från år 1769, https://norrkoping.se/se-och-gora/bibliotek-och-arkiv/stadsarkiv/kartor

Det fiktiva Fröholma säteri har inspirerats av Axholms säteri i Fläckebo, Västmanland. På 1590-talet lät greve Magnus Brahe bygga ett slott på Braheholmen i Fläcksjön ca 250 meter från stranden. Holmen förenades med fastlandet via en bro. Vid 1700-talet hade slottet till stora delar förfallit. Numer finns en minikopia av slottet i form av ett lusthus i sten.

Axholms säteri har sitt ursprung ur Rörbo sätesgård, en medeltida gård som tillkommit med inkomster från tidig järnframställning i området. Under första halvan av 1700-talet får säteriet sin nuvarande plats och benämns Axholms säteri på Fläcksjöns västra sida. Se Fläckebo hembygdsförening, https://www.hembygd.se/flackebo/ny-sida-3, samt

Idéströmningar under Frihetstidens slutfas

Ylva Jonsdotter brinner för ökad frihet och likställighet. Hon är starkt påverkad av budskapet i skriften Tankar om den (med-)borgerliga friheten publicerad av Peter Forsskål i november 1759. Frihet enligt Forsskål är att var och en får leva ”enligt eget behag” under förutsättning att det är ”anständigt och för det allmänna nyttigt” samt ”bidraga till sitt samhälles välgång”. Forsskål pekar också ut de farligaste hoten mot denna frihet, ”de som äro mäktigast i landet, genom deras ämbeten, stånd eller rikedom”. Inte bara att de lätt missbrukar sin makt utan också att de ständigt kan ”öka sina rättigheter och sin styrka så att de övriga inbyggare måste bäva för dem mer och mer”. Han var före sin tid men också barn av sin tid. Se: Peter Forsskal: Thoughts on Civil Liberty - The Text (Swedish)

Enligt Jonas Nordin formuleras tanken om människans lika rättigheter första gången i Sverige år 1769. (Jonas Nordins avhandling Ett fattigt folk med fritt, sid 399.) Skribenten Carl Christopher Gjörwell använder begreppet när han diskuterar ”en rätt Borgerlig Frihet” i Den politiske Aristachus.

Maktdelning kontra riksdagens oinskränkta makt var en stridsfråga under Frihetstidens slutfas. Detsamma gäller den så kallade komposition, det vill säga balansen mellan kungens makt och makten hos riksdag/regering. Hösten 1769 ägde en hetsig strid rum om den så kallade Säkerhetsakten där maktdelning och kungens inflytande diskuterades.

Historikers syn på Frihetstiden

Frihetstiden har skildrats på olika sätt av historiker. Tolkningsperspektiv har varierat över tid liksom mellan historiker. I avhandlingen Berättelser om 1700-talet (Institutionen för idé- och samhällsstudier Umeå 2023) analyserar Daniel Andersson historikers tolkningsperspektiv på Frihetstiden och Gustav III:s regeringstid. Avhandlingen omfattar historiker verksamma från 1870-tal till 1990-tal.

Författare i en ”stadsidealistisk” tradition har framställt Frihetstiden som att de styrande partierna, särskilt Hattpartiet (1739–1766) och det yngre Mösspartiet (med flera regeringsperioder åren 1766–1772), blev mutade och köpta av utländska makter såsom Frankrike och Ryssland, medan kungamakten var svårt förtryckt. Forskare i denna tradition, såsom Erik Gustaf Geijer och Clas Theodor Odhner, ser Frihetstiden som en historisk parentes där riket var försvagat och hotat. Historiker som Anders Fryxell och Fredrik Lagerroth ser däremot Frihetstiden som en tid då demokratiska strömningar och ståndsutjämning trängde fram och där Gustav III’s regeringstid markerade en historisk parentes.

Politiska stämningar 1769-1772, en kontrafaktisk tanke

Frihetstidens sista år präglades av skärpta motsättningar i rikspolitiken samtidigt som missväxt rådde i stora delar av Nordeuropa och Sverige. Tolkningsperspektivet i berättelsen ”Vägskäl” är att lyfta fram tidens tendenser med demokratiska strömningar och lika rättigheter för alla medborgare.

Går det att föreställa sig att Gustav III’s revolution inte hade ägt rum eller hade misslyckats? Går det att föreställa sig att Frihetstidens ordning kunde ha mognat till en form av konstitutionell monarki med fortsatt stark riksdag och framväxande trygghet och rättigheter för befolkningen?

Michael Roberts skriver angående situationen år 1772: ”Det kan förefalla som om här fanns alla faktorer som behövs för en social revolution” (sid 273 i Sverige under frihetstiden, Prisma, 1995, på svenska 2003). Samtidigt beskriver Roberts hur motsägelsefulla de olika ståndens intressen var när man ser djupare än till allmänt hållna krav. Å andra sidan kan man konstatera att de tre ofrälse ståndens gemensamma krav upplevdes så hotfulla att stora delar av adelsståndet övergav Frihetstidens ideal och gav sitt stöd till Gustav III och dennes revolution.

Jonas Nordin diskuterar Frihetstidens radikalism i Riksdag, kaffehus och predikstol, red Skuncke/Tandefelt, Atlantis 2003. Nordin menar att om de intensiva diskussionerna om privilegiernas avskaffande i början av 1770-talet ”fått fortsätta ostört bara en liten tid torde man ha kunnat förvänta sig formerandet av ett verkligt radikalt parti med bas bland de ofrälse stånden”. Det hade kunnat leda till att ståndsriksdagen blivit obsolet med möjlighet till en tvåkammarriksdag. Grupper med ekonomiskt och socialt kapital hade kunnat få ökat politiskt inflytande medan egendomslösa och kvinnor ställts utanför systemet. ”Det hade likväl inneburit en övergång från ett stånds- till ett klassamhälle, eller inget mindre än en borgerlig revolution.” Nordin ser framför sig att ett mer utvecklat parlamentariskt system hade kunnat utvecklas och påtalar att även under Gustav III’s tid var sociala krafter satta i rörelse som inte gick att stå emot.